Käslan som ger mig ont i magen, knyter till det i bröstet och bara värker. Sånna finns, de kommer i skov.
Max olycka skapade nya sånna... förrut var det eld, men vem vet, det kanske är mer illa med elden nu än i våras...
Jag hatar den ångesten som sveper över mig på mindre än en millisekund, den kommer när jag minst anar det och dröjer sig kvar ett bra tag... Tänk om jag vore en supermänniska och bara kunde skaka bort känslan så fort den visar sig...
Jag tror minsan att vi alla har våra stunder med den "känslan" mer eller mindre. Eller finns det människor som har ett liv på rosa små vackra rosblad UTAN taggar? Finns det? Vad tror ni?
Tänk hur många gånger jag i hysteri satt mig i bilen för att åka och handla, fastän vi egentligen inte behöver handla bara för att komma bort bort bort från kaminen med eld i... och samtidigt inte försökt att visa det...
Jag kan elda själv nu, mycket tackvare min goa granne som jag bara kunde skicka ett sms till att jag eldade å jag blev trygg av att veta att hon visste om det :) det e så konstigt egentligen hur man klarar sig ur det, men det var mitt sätt :)
2 kommentarer:
Jag blev likadan när Wilmer hade en spricka i skallen. Känslan går över, tids nog. Men den är fruktansvärd så länge den varar!
Vet precis hur du känner. Tänk va många gånger du "räddat" mig! Men det blir bättre, man får "jobba" lite med sig själv. Min ensam skräck e som bortblåst och tycker det e bara skönt när jag får vara själv, t.o.m på natten!!! Vem hade trott det förut?? Men det är skönt när man vet att man har människor omkring sig som bryr sig<3.. Det bästa man kan göra är att möta sina rädslor så går det över med tiden. Kraaaam
Skicka en kommentar