Det finns överallt, både nära och långt ifrån.
Hos mig finns en sorg till min allra bästa gamlaste vän som håller på att mista sin bästa vän.
Cancern håller på att ta den mannens liv. Den har bitit sig fast i hela hans kropp och tar snart hans liv, eller kanske så har den redan nu när jag skrivit tagit hans liv.
En ovisshet av smärta, en ovisshet av sorg, en ovisshet i känslan...
Det berör mig indirekt, jag vet vem mannen är, men mest av allt berör det mig för det är min allra bästaste vän som bär sorg.
Så har vi den stackars mannen som lämnar fru och 2 barn efter sig... jäkla skit sjukdom den där cancern. Den smyger sig på, försvinner och har man otur så kommer den tillbaka igen mer aggresiv och på flera ställen...
Nej fy fan!
Nu tänder vi ett ljus för alla stackars människor i sorg.
2 kommentarer:
så fint skrivet vännen...kram
Usch...ja att vara anhörig är det värsta som finns...man kan inget göra bara se på och försöka vara stark. Lider med personen, vet hur dåligt jag mådde men vi hade ändå turen på vår sida. Skönt för henne att ha en vän som du..
Skicka en kommentar